SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SAOL

Svenska Akademiens ordlista

publicerad: 2015  

kohorn

ko|­horn substantiv ~et; pl. ~ ko horn 1

Singular
ett kohorn	obestämd form
ett kohorns	obestämd form genitiv
kohornet	bestämd form
kohornets	bestämd form genitiv
Plural
kohorn	obestämd form
kohorns	obestämd form genitiv
kohornen	bestämd form
kohornens	bestämd form genitiv

SAOL

Alfabetisk lista

  kohandlare subst.
  koherens subst.
  koherent adj.
  kohesion subst.
  kohesionskraft subst.
  kohorn subst.
  kohort subst.
  koj subst.
1koja subst.
2koja verb
  kojdags adv.

  Till   alla ordböcker