publicerad: 2015
kohandlare
ko|handl·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑handlarna kohandel
| Singular | |
|---|---|
| en kohandlare | obestämd form |
| en kohandlares | obestämd form genitiv |
| kohandlaren | bestämd form |
| kohandlarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kohandlare | obestämd form |
| kohandlares | obestämd form genitiv |
| kohandlarna | bestämd form |
| kohandlarnas | bestämd form genitiv |


