SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
kolontecken
kol·­on|­tecken substantiv ‑tecknet; pl. ~, best. pl. ‑tecknen till 1kolon 1 och tecken 2
Singular
ett kolonteckenobestämd form
ett kolonteckensobestämd form genitiv
kolontecknetbestämd form
kolontecknetsbestämd form genitiv
Plural
kolonteckenobestämd form
kolonteckensobestämd form genitiv
kolontecknenbestämd form
kolontecknensbestämd form genitiv