publicerad: 2015
kombinat
kom·bin·at
[‑a´t]
substantiv
~et; pl. ~ • ngt kombinerat; företagsform av koncerntyp särsk. i det forna Sovjetunionen
Singular | |
---|---|
ett kombinat | obestämd form |
ett kombinats | obestämd form genitiv |
kombinatet | bestämd form |
kombinatets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kombinat | obestämd form |
kombinats | obestämd form genitiv |
kombinaten | bestämd form |
kombinatens | bestämd form genitiv |