publicerad: 2015
kommendera
kom·mend·era
verb
~de ~t • föra befäl över; befalla: kommendera givakt
| Finita former | |
|---|---|
| kommenderar | presens aktiv |
| kommenderas | presens passiv |
| kommenderade | preteritum aktiv |
| kommenderades | preteritum passiv |
| kommendera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att kommendera | infinitiv aktiv |
| att kommenderas | infinitiv passiv |
| har/hade kommenderat | supinum aktiv |
| har/hade kommenderats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| kommenderande | |
| Perfekt particip | |
| en kommenderad + substantiv | |
| ett kommenderat + substantiv | |
| den/det/de kommenderade + substantiv | |
kommendera ut
• kommendera ut el. utkommendera plutonenInfinita former att kommendera ut infinitiv aktiv Presens particip utkommenderande Perfekt particip en utkommenderad + substantiv ett utkommenderat + substantiv den/det/de utkommenderade + substantiv


