publicerad: 2015
kommunikator
kom·mun·ik·at·or
[‑a`t‑]
substantiv
~n ~er [‑o´r‑] • ett kommunikationshjälpmedel för talskadade; till kommunikation 2
Singular | |
---|---|
en kommunikator | obestämd form |
en kommunikators | obestämd form genitiv |
kommunikatorn | bestämd form |
kommunikatorns | bestämd form genitiv |
Plural | |
kommunikatorer | obestämd form |
kommunikatorers | obestämd form genitiv |
kommunikatorerna | bestämd form |
kommunikatorernas | bestämd form genitiv |
SAOL