publicerad: 2015
kommuniké
kom·mun·iké
[‑ike´]
substantiv
~n ~er • meddelande till allmänheten från myndighet e.d.
Singular | |
---|---|
en kommuniké | obestämd form |
en kommunikés | obestämd form genitiv |
kommunikén | bestämd form |
kommunikéns | bestämd form genitiv |
Plural | |
kommunikéer | obestämd form |
kommunikéers | obestämd form genitiv |
kommunikéerna | bestämd form |
kommunikéernas | bestämd form genitiv |