publicerad: 2015
kommunikatör
kom·mun·ik·at·ör
[‑ö´r]
substantiv
~en ~er • person som kommunicerar; spec. person som sprider ett partis budskap; till kommunicera 2
| Singular | |
|---|---|
| en kommunikatör | obestämd form |
| en kommunikatörs | obestämd form genitiv |
| kommunikatören | bestämd form |
| kommunikatörens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kommunikatörer | obestämd form |
| kommunikatörers | obestämd form genitiv |
| kommunikatörerna | bestämd form |
| kommunikatörernas | bestämd form genitiv |


