publicerad: 2015
komplott
kom·plott
[‑plåt´]
substantiv
~en ~er • sammansvärjning, intrig
Singular | |
---|---|
en komplott | obestämd form |
en komplotts | obestämd form genitiv |
komplotten | bestämd form |
komplottens | bestämd form genitiv |
Plural | |
komplotter | obestämd form |
komplotters | obestämd form genitiv |
komplotterna | bestämd form |
komplotternas | bestämd form genitiv |