publicerad: 2015
konfityr
kon·fit·yr
[‑y´r]
substantiv
~en ~er • konfektyr
Singular | |
---|---|
en konfityr | obestämd form |
en konfityrs | obestämd form genitiv |
konfityren | bestämd form |
konfityrens | bestämd form genitiv |
Plural | |
konfityrer | obestämd form |
konfityrers | obestämd form genitiv |
konfityrerna | bestämd form |
konfityrernas | bestämd form genitiv |