publicerad: 2015
konsekvens
kon·sekv·ens
[‑en´s]
substantiv
~en ~er • följd; följdriktighet
Singular | |
---|---|
en konsekvens | obestämd form |
en konsekvens | obestämd form genitiv |
konsekvensen | bestämd form |
konsekvensens | bestämd form genitiv |
Plural | |
konsekvenser | obestämd form |
konsekvensers | obestämd form genitiv |
konsekvenserna | bestämd form |
konsekvensernas | bestämd form genitiv |