publicerad: 2015
konsonans
kon·son·ans
[‑an´s el. ‑aŋ´s]
substantiv
~en ~er • ⟨mus.⟩ samklang, samljud
Singular | |
---|---|
en konsonans | obestämd form |
en konsonans | obestämd form genitiv |
konsonansen | bestämd form |
konsonansens | bestämd form genitiv |
Plural | |
konsonanser | obestämd form |
konsonansers | obestämd form genitiv |
konsonanserna | bestämd form |
konsonansernas | bestämd form genitiv |