publicerad: 2015
kontrapunktiker
kontra|punkt·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ kontrapunkt
Singular | |
---|---|
en kontrapunktiker | obestämd form |
en kontrapunktikers | obestämd form genitiv |
kontrapunktikern | bestämd form |
kontrapunktikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
kontrapunktiker | obestämd form |
kontrapunktikers | obestämd form genitiv |
kontrapunktikerna | bestämd form |
kontrapunktikernas | bestämd form genitiv |