publicerad: 2015
koordinatör
ko·ord·in·at·ör
[‑ö´r]
substantiv
~en ~er • samordnare
| Singular | |
|---|---|
| en koordinatör | obestämd form |
| en koordinatörs | obestämd form genitiv |
| koordinatören | bestämd form |
| koordinatörens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| koordinatörer | obestämd form |
| koordinatörers | obestämd form genitiv |
| koordinatörerna | bestämd form |
| koordinatörernas | bestämd form genitiv |


