publicerad: 2015
koordinationsrubbning
ko·ord·in·at·ions|rubb·ning
substantiv
~en ~ar koordination rubbning 1
Singular | |
---|---|
en koordinationsrubbning | obestämd form |
en koordinationsrubbnings | obestämd form genitiv |
koordinationsrubbningen | bestämd form |
koordinationsrubbningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
koordinationsrubbningar | obestämd form |
koordinationsrubbningars | obestämd form genitiv |
koordinationsrubbningarna | bestämd form |
koordinationsrubbningarnas | bestämd form genitiv |