publicerad: 2015
krackelera
krack·el·era
verb
~de ~t • förse porslin med fina sprickor el. ådror i glasyren; börja spricka, upplösas
| Finita former | |
|---|---|
| krackelerar | presens aktiv |
| krackeleras | presens passiv |
| krackelerade | preteritum aktiv |
| krackelerades | preteritum passiv |
| krackelera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att krackelera | infinitiv aktiv |
| att krackeleras | infinitiv passiv |
| har/hade krackelerat | supinum aktiv |
| har/hade krackelerats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| krackelerande | |
| Perfekt particip | |
| en krackelerad + substantiv | |
| ett krackelerat + substantiv | |
| den/det/de krackelerade + substantiv | |


