publicerad: 2015
krumbukt
krum|bukt
[‑buk´t]
substantiv
~en ~er • slingrande rörelse; bildl. undanflykt
Singular | |
---|---|
en krumbukt | obestämd form |
en krumbukts | obestämd form genitiv |
krumbukten | bestämd form |
krumbuktens | bestämd form genitiv |
Plural | |
krumbukter | obestämd form |
krumbukters | obestämd form genitiv |
krumbukterna | bestämd form |
krumbukternas | bestämd form genitiv |