publicerad: 2015
krångelmakare
krångel|mak·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑makarna krångel -makare
Singular | |
---|---|
en krångelmakare | obestämd form |
en krångelmakares | obestämd form genitiv |
krångelmakaren | bestämd form |
krångelmakarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
krångelmakare | obestämd form |
krångelmakares | obestämd form genitiv |
krångelmakarna | bestämd form |
krångelmakarnas | bestämd form genitiv |