publicerad: 2015
käringtand
kär·ing|tand
el. kärr·ing|tand
substantiv
~en ‑tänder • en växt
Singular | |
---|---|
en käringtand (en kärringtand) | obestämd form |
en käringtands (en kärringtands) | obestämd form genitiv |
käringtanden (kärringtanden) | bestämd form |
käringtandens (kärringtandens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
käringtänder (kärringtänder) | obestämd form |
käringtänders (kärringtänders) | obestämd form genitiv |
käringtänderna (kärringtänderna) | bestämd form |
käringtändernas (kärringtändernas) | bestämd form genitiv |