publicerad: 2015
käringknut
kär·ing|knut
el. kärr·ing|knut
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ felaktig råbandsknop; enkel knut
Singular | |
---|---|
en käringknut (en kärringknut) | obestämd form |
en käringknuts (en kärringknuts) | obestämd form genitiv |
käringknuten (kärringknuten) | bestämd form |
käringknutens (kärringknutens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
käringknutar (kärringknutar) | obestämd form |
käringknutars (kärringknutars) | obestämd form genitiv |
käringknutarna (kärringknutarna) | bestämd form |
käringknutarnas (kärringknutarnas) | bestämd form genitiv |