publicerad: 2015
kätteri
kätt·eri
[‑eri´]
substantiv
~et ~er • mest i äldre tid: avvikelse från påbjuden lära; till kättare
Singular | |
---|---|
ett kätteri | obestämd form |
ett kätteris | obestämd form genitiv |
kätteriet | bestämd form |
kätteriets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kätterier | obestämd form |
kätteriers | obestämd form genitiv |
kätterierna | bestämd form |
kätteriernas | bestämd form genitiv |