publicerad: 2015
könsköpare
köns|köp·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑köparna könsköp
Singular | |
---|---|
en könsköpare | obestämd form |
en könsköpares | obestämd form genitiv |
könsköparen | bestämd form |
könsköparens | bestämd form genitiv |
Plural | |
könsköpare | obestämd form |
könsköpares | obestämd form genitiv |
könsköparna | bestämd form |
könsköparnas | bestämd form genitiv |