publicerad: 2015
könsmaktsordning
köns·makts|ordn·ing
substantiv
~en ~ar • mäns samhälleliga dominans över kvinnor enl. feministisk teori; till ordning 3,4
| Singular | |
|---|---|
| en könsmaktsordning | obestämd form |
| en könsmaktsordnings | obestämd form genitiv |
| könsmaktsordningen | bestämd form |
| könsmaktsordningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| könsmaktsordningar | obestämd form |
| könsmaktsordningars | obestämd form genitiv |
| könsmaktsordningarna | bestämd form |
| könsmaktsordningarnas | bestämd form genitiv |


