publicerad: 2015
legitimering
leg·it·im·er·ing
substantiv
~en ~ar legitimera
Singular | |
---|---|
en legitimering | obestämd form |
en legitimerings | obestämd form genitiv |
legitimeringen | bestämd form |
legitimeringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
legitimeringar | obestämd form |
legitimeringars | obestämd form genitiv |
legitimeringarna | bestämd form |
legitimeringarnas | bestämd form genitiv |