legitimeraleg·it·im·era
verb
~de ~t • göra legitim; jfr legitimation| Finita former |
|---|
| legitimerar | presens aktiv |
| legitimeras | presens passiv |
| legitimerade | preteritum aktiv |
| legitimerades | preteritum passiv |
| legitimera | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att legitimera | infinitiv aktiv |
| att legitimeras | infinitiv passiv |
| har/hade legitimerat | supinum aktiv |
| har/hade legitimerats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| legitimerande |
| Perfekt particip |
|---|
| en legitimerad + substantiv |
| ett legitimerat + substantiv |
| den/det/de legitimerade + substantiv |
legitimera sig
• styrka sin identitet| Ordform(er) |
|---|
| legitimera sig | |
