publicerad: 2015
lirare
lir·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. lirarna • ⟨vard.⟩ äv. om person i allmänhet
| Singular | |
|---|---|
| en lirare | obestämd form |
| en lirares | obestämd form genitiv |
| liraren | bestämd form |
| lirarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| lirare | obestämd form |
| lirares | obestämd form genitiv |
| lirarna | bestämd form |
| lirarnas | bestämd form genitiv |


