publicerad: 2015
maktbalans
makt|bal·ans
substantiv
~en ~er • särsk. mellan stormakter; till balans 2
Singular | |
---|---|
en maktbalans | obestämd form |
en maktbalans | obestämd form genitiv |
maktbalansen | bestämd form |
maktbalansens | bestämd form genitiv |
Plural | |
maktbalanser | obestämd form |
maktbalansers | obestämd form genitiv |
maktbalanserna | bestämd form |
maktbalansernas | bestämd form genitiv |