publicerad: 2015
maktbalans
makt|bal·ans
substantiv
~en ~er • särsk. mellan stormakter; till balans 2
| Singular | |
|---|---|
| en maktbalans | obestämd form |
| en maktbalans | obestämd form genitiv |
| maktbalansen | bestämd form |
| maktbalansens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| maktbalanser | obestämd form |
| maktbalansers | obestämd form genitiv |
| maktbalanserna | bestämd form |
| maktbalansernas | bestämd form genitiv |


