publicerad: 2015
mandarin
mandar·in
[‑i´n]
substantiv
~en ~er 1 statsämbetsman i kejsartidens Kina; maktfullkomlig person2 en form av kinesiska som talas i norra Kina3 en citrusfrukt
| Singular | |
|---|---|
| en mandarin | obestämd form |
| en mandarins | obestämd form genitiv |
| mandarinen | bestämd form |
| mandarinens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| mandariner | obestämd form |
| mandariners | obestämd form genitiv |
| mandarinerna | bestämd form |
| mandarinernas | bestämd form genitiv |


