publicerad: 2015
mandatfördelning
mand·at|för·del·ning
substantiv
~en ~ar mandat 1 fördelning 1
| Singular | |
|---|---|
| en mandatfördelning | obestämd form |
| en mandatfördelnings | obestämd form genitiv |
| mandatfördelningen | bestämd form |
| mandatfördelningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| mandatfördelningar | obestämd form |
| mandatfördelningars | obestämd form genitiv |
| mandatfördelningarna | bestämd form |
| mandatfördelningarnas | bestämd form genitiv |


