publicerad: 2015
mandatfördelning
mand·at|för·del·ning
substantiv
~en ~ar mandat 1 fördelning 1
Singular | |
---|---|
en mandatfördelning | obestämd form |
en mandatfördelnings | obestämd form genitiv |
mandatfördelningen | bestämd form |
mandatfördelningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
mandatfördelningar | obestämd form |
mandatfördelningars | obestämd form genitiv |
mandatfördelningarna | bestämd form |
mandatfördelningarnas | bestämd form genitiv |