publicerad: 2015
mandat
mand·at
[‑a´t]
substantiv
~et; pl. ~ 1 uppdrag att vara representant t.ex. i riksdagen; riksdagsplats, plats i kommunfullmäktige m.m.2 förvaltarskap – De flesta sammansättn. med mandat- hör till mandat 1.
| Singular | |
|---|---|
| ett mandat | obestämd form |
| ett mandats | obestämd form genitiv |
| mandatet | bestämd form |
| mandatets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| mandat | obestämd form |
| mandats | obestämd form genitiv |
| mandaten | bestämd form |
| mandatens | bestämd form genitiv |


