publicerad: 2015
manick
man·ick
[‑ik´]
substantiv
~en ~er • ⟨vard.⟩ tingest, grej
Singular | |
---|---|
en manick | obestämd form |
en manicks | obestämd form genitiv |
manicken | bestämd form |
manickens | bestämd form genitiv |
Plural | |
manicker | obestämd form |
manickers | obestämd form genitiv |
manickerna | bestämd form |
manickernas | bestämd form genitiv |