publicerad: 2015
manierism
mani·er·ism
[‑is´m]
substantiv
~en ~er • förkonstling; en italiensk konstriktning under senrenässansen
Singular | |
---|---|
en manierism | obestämd form |
en manierisms | obestämd form genitiv |
manierismen | bestämd form |
manierismens | bestämd form genitiv |
Plural | |
manierismer | obestämd form |
manierismers | obestämd form genitiv |
manierismerna | bestämd form |
manierismernas | bestämd form genitiv |