publicerad: 2015
manierist
mani·er·ist
[‑is´t]
substantiv
~en ~er manierism
Singular | |
---|---|
en manierist | obestämd form |
en manierists | obestämd form genitiv |
manieristen | bestämd form |
manieristens | bestämd form genitiv |
Plural | |
manierister | obestämd form |
manieristers | obestämd form genitiv |
manieristerna | bestämd form |
manieristernas | bestämd form genitiv |