publicerad: 2015
maskulinitet
maskul·in·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • till maskulin 1
Singular | |
---|---|
en maskulinitet | obestämd form |
en maskulinitets | obestämd form genitiv |
maskuliniteten | bestämd form |
maskulinitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
maskuliniteter | obestämd form |
maskuliniteters | obestämd form genitiv |
maskuliniteterna | bestämd form |
maskuliniteternas | bestämd form genitiv |