publicerad: 2015
mima
mima
verb
~de ~t • utföra pantomim; röra på läpparna för att ge intryck av att tala el. sjunga
| Finita former | |
|---|---|
| mimar | presens aktiv |
| mimas | presens passiv |
| mimade | preteritum aktiv |
| mimades | preteritum passiv |
| mima | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att mima | infinitiv aktiv |
| att mimas | infinitiv passiv |
| har/hade mimat | supinum aktiv |
| har/hade mimats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| mimande | |
| Perfekt particip | |
| en mimad + substantiv | |
| ett mimat + substantiv | |
| den/det/de mimade + substantiv | |


