publicerad: 2015
missgärningsman
miss·gärn·ings|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen • ⟨åld.⟩ missgärning 1man 1
Singular | |
---|---|
en missgärningsman | obestämd form |
en missgärningsmans | obestämd form genitiv |
missgärningsmannen | bestämd form |
missgärningsmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
missgärningsmän | obestämd form |
missgärningsmäns | obestämd form genitiv |
missgärningsmännen | bestämd form |
missgärningsmännens | bestämd form genitiv |