publicerad: 2015
moralpredikant
mor·al|pre·dik·ant
substantiv
~en ~er • ⟨ofta nedsätt.⟩ moral 1 predikant
Singular | |
---|---|
en moralpredikant | obestämd form |
en moralpredikants | obestämd form genitiv |
moralpredikanten | bestämd form |
moralpredikantens | bestämd form genitiv |
Plural | |
moralpredikanter | obestämd form |
moralpredikanters | obestämd form genitiv |
moralpredikanterna | bestämd form |
moralpredikanternas | bestämd form genitiv |