publicerad: 2015
munvinkel
mun|vinkel
substantiv
~n ‑vinklar mun vinkel 1
Singular | |
---|---|
en munvinkel | obestämd form |
en munvinkels | obestämd form genitiv |
munvinkeln | bestämd form |
munvinkelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
munvinklar | obestämd form |
munvinklars | obestämd form genitiv |
munvinklarna | bestämd form |
munvinklarnas | bestämd form genitiv |