publicerad: 2015
mynta
1mynta
substantiv
~n myntor • en växt – I sammansättn. mynta-.
| Singular | |
|---|---|
| en mynta | obestämd form |
| en myntas | obestämd form genitiv |
| myntan | bestämd form |
| myntans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| myntor | obestämd form |
| myntors | obestämd form genitiv |
| myntorna | bestämd form |
| myntornas | bestämd form genitiv |
2mynta
verb
~de ~t 1 prägla mynt2 skapa nytt uttryckssätt
| Finita former | |
|---|---|
| myntar | presens aktiv |
| myntas | presens passiv |
| myntade | preteritum aktiv |
| myntades | preteritum passiv |
| mynta | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att mynta | infinitiv aktiv |
| att myntas | infinitiv passiv |
| har/hade myntat | supinum aktiv |
| har/hade myntats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| myntande | |
| Perfekt particip | |
| en myntad + substantiv | |
| ett myntat + substantiv | |
| den/det/de myntade + substantiv | |


