publicerad: 2015
myntare
mynt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. myntarna 2mynta 1
| Singular | |
|---|---|
| en myntare | obestämd form |
| en myntares | obestämd form genitiv |
| myntaren | bestämd form |
| myntarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| myntare | obestämd form |
| myntares | obestämd form genitiv |
| myntarna | bestämd form |
| myntarnas | bestämd form genitiv |


