publicerad: 2015
myntare
mynt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. myntarna 2mynta 1
Singular | |
---|---|
en myntare | obestämd form |
en myntares | obestämd form genitiv |
myntaren | bestämd form |
myntarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
myntare | obestämd form |
myntares | obestämd form genitiv |
myntarna | bestämd form |
myntarnas | bestämd form genitiv |