publicerad: 2015
märgben
märg|ben
substantiv
~et; pl. ~ märg ben 1
Singular | |
---|---|
ett märgben | obestämd form |
ett märgbens | obestämd form genitiv |
märgbenet | bestämd form |
märgbenets | bestämd form genitiv |
Plural | |
märgben | obestämd form |
märgbens | obestämd form genitiv |
märgbenen | bestämd form |
märgbenens | bestämd form genitiv |