publicerad: 2015
naturbegåvning
nat·ur|be·gåv·ning
substantiv
~en ~ar natur 1 begåvning
Singular | |
---|---|
en naturbegåvning | obestämd form |
en naturbegåvnings | obestämd form genitiv |
naturbegåvningen | bestämd form |
naturbegåvningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
naturbegåvningar | obestämd form |
naturbegåvningars | obestämd form genitiv |
naturbegåvningarna | bestämd form |
naturbegåvningarnas | bestämd form genitiv |