publicerad: 2015
nedbländning
ned|bländ·ning
el. ner|bländ·ning
substantiv
~en ~ar • till blända ner
Singular | |
---|---|
en nedbländning (en nerbländning) | obestämd form |
en nedbländnings (en nerbländnings) | obestämd form genitiv |
nedbländningen (nerbländningen) | bestämd form |
nedbländningens (nerbländningens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
nedbländningar (nerbländningar) | obestämd form |
nedbländningars (nerbländningars) | obestämd form genitiv |
nedbländningarna (nerbländningarna) | bestämd form |
nedbländningarnas (nerbländningarnas) | bestämd form genitiv |