publicerad: 2015
nedbländning
ned|bländ·ning
el. ner|bländ·ning
substantiv
~en ~ar • till blända ner
| Singular | |
|---|---|
| en nedbländning (en nerbländning) | obestämd form |
| en nedbländnings (en nerbländnings) | obestämd form genitiv |
| nedbländningen (nerbländningen) | bestämd form |
| nedbländningens (nerbländningens) | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| nedbländningar (nerbländningar) | obestämd form |
| nedbländningars (nerbländningars) | obestämd form genitiv |
| nedbländningarna (nerbländningarna) | bestämd form |
| nedbländningarnas (nerbländningarnas) | bestämd form genitiv |
SAOL
