publicerad: 2015
näring
när·ing
substantiv
~en ~ar 1 produktiv yrkesmässig verksamhet2 knappast pl.; föda, näringsämnen – De flesta sammansättn. med närings- hör till näring 1.
| Singular | |
|---|---|
| en näring | obestämd form |
| en närings | obestämd form genitiv |
| näringen | bestämd form |
| näringens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| näringar | obestämd form |
| näringars | obestämd form genitiv |
| näringarna | bestämd form |
| näringarnas | bestämd form genitiv |


