publicerad: 2015
näringsbrist
när·ings|brist
substantiv
~en ~er • till näring 2 brist 1
Singular | |
---|---|
en näringsbrist | obestämd form |
en näringsbrists | obestämd form genitiv |
näringsbristen | bestämd form |
näringsbristens | bestämd form genitiv |
Plural | |
näringsbrister | obestämd form |
näringsbristers | obestämd form genitiv |
näringsbristerna | bestämd form |
näringsbristernas | bestämd form genitiv |