publicerad: 2015
nödvändiggöra
nöd·vänd·ig|göra
verb
‑gjorde, ‑gjort, ‑gjord n. ‑gjort, pres. ‑gör • nödvändiggöra ngt el. göra ngt nödvändigt
Finita former | |
---|---|
nödvändiggör | presens aktiv |
nödvändiggörs (nödvändiggöres) | presens passiv |
nödvändiggjorde | preteritum aktiv |
nödvändiggjordes | preteritum passiv |
nödvändiggör | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att nödvändiggöra | infinitiv aktiv |
att nödvändiggöras | infinitiv passiv |
har/hade nödvändiggjort | supinum aktiv |
har/hade nödvändiggjorts | supinum passiv |
Presens particip | |
nödvändiggörande | |
Perfekt particip | |
en nödvändiggjord + substantiv | |
ett nödvändiggjort + substantiv | |
den/det/de nödvändiggjorda + substantiv |