publicerad: 2015
nödvändighet
nöd|vänd·ig·het
substantiv
~en ~er nödvändig
Singular | |
---|---|
en nödvändighet | obestämd form |
en nödvändighets | obestämd form genitiv |
nödvändigheten | bestämd form |
nödvändighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
nödvändigheter | obestämd form |
nödvändigheters | obestämd form genitiv |
nödvändigheterna | bestämd form |
nödvändigheternas | bestämd form genitiv |