publicerad: 2015
obygd
o|bygd
substantiv
~en ~er • föga bebyggd svårtillgänglig trakt; till o- 2
Singular | |
---|---|
en obygd | obestämd form |
en obygds | obestämd form genitiv |
obygden | bestämd form |
obygdens | bestämd form genitiv |
Plural | |
obygder | obestämd form |
obygders | obestämd form genitiv |
obygderna | bestämd form |
obygdernas | bestämd form genitiv |