publicerad: 2015
obändig
o|bänd·ig
adjektiv
~t ~a • svår att tygla el. behärska, våldsam, vild
| Positiv | |
|---|---|
| en obändig + substantiv | |
| ett obändigt + substantiv | |
| den/det/de obändiga + substantiv | |
| den obändige + maskulint substantiv | |
| Komparativ | |
| en/ett/den/det/de obändigare + substantiv | |
| Superlativ | |
| är obändigast | |
| den/det/de obändigaste + substantiv |


